Om ni frågar vad fan jag gör kvar i communcidad de Madrid? Ja det gråter jag själv lite över. I kanske tänker att centralmaktens charmoffensiv har slaget en ros om mitt hjärta? Att statsmaktens kärlek smekt mig till följsamhet? Att hennes härlighet till slut fått mig svag och krank av sin sötma?
NEJ! icke jag faller för Madrids gäck. Ikke dess matta glans lockar till smek och smicker. Icke vi önskar oss vara här. Astrid visar i sin högsta grad motvilja mot dessa marker. Det är sedan gammalt.
Hur kommer det så sig att vi spenderar två nätter härvid? Jo låt mig förtälja om helvetets dag. Självklart i Madrids marker. Var annars.
Beträdde maktens marker redan igår och betalade skatt och moms här. Vaknade fint och varmt. Tänkte att satan i fan jag måste tillbaka till Kastilien quickare än kvickt. Sagt och gjort. Köpte på mig mat i affären från igår och satsade rejält på Kastilien y León. Visste att vi skulle klättra två berg idag för att ta oss till Segovia. Första var på 1400 möh andra på 1600 möh. Började sakta klättra första stigning. Tog tid och svett. Kom upp och fröjdades. Vi åt lite av kakorna och chokladen och kändes att vi var beredda på att gå ner till 1200 möh och sen klättra till 1600 möh för att glida ner till Segovia.
På 1550 möh började nedstigning. Serpentin och några slag på det. Sen kom en stenväg. Då menar jag inte singel utan bumlingar på en decimeter. Fick draga och locka för att det skulle gå. Ett helvete att jag tryckte två km in. Plötsligt började det stå millioners skyltar om inträdesförbud. Hur i helvete hamnade jag här? Det fanns två vägar om morgonen att välja mellan. Självklart valde jag den som fick ett stycke tillbaka till kastilien och inte den som gick genom Madrid. Vägen genom kommun Madrid hade grova grusvägar hade jag sett. Denna hade inte det vad jag sett. Fan vad fel jag hade.
Men tro i helvete att i närheten av vägen jag befann mig på inte var i en exklav från självaste jävla Madrid?! Självklart var det så. Blev arg och satte mig och lyssnade på av Madrid icke regeringstrogen musik. Fick bita i den sura aprikosen och traska tillbaka. Tog en jävla tid. Fan Madrid! Fick stiga 300 meter. Tog en jävla tid. Var arg som valfri pollinatör. Kor som stod i vägen mitt på asfalten, söta var dem men de tillhörde Madrid så visste inte om de skulle stånga mig. Självklart gjorde dem inte det. Det var djur, inte människor. De mjukade upp mitt humör rätt rejält.
Stod vid 1550 möh igen. Samma plats, 2.5 timmar senare bara. Cyklade än mer och kom till stället jag tog vänster på istället för höger. Kokade.
Fick stiga ytterligare 300 meter pga extrem nedstigning. Sen blev det glidning ner. Backe om 10%. Snäva slag vilket ledde till låg hastighet.
Jag förstår knappt ens hur vi hamnade här i dessa jävla bergen? Varför körde vi inte kosan mot Valladolid ? Varför skulle vi in här och nosa Madrid? Alldeles för nära och vi brände oss. Brände oss rejält. Imorgon ska vi undvika alla vägar som ens påminner lite om grus och sten. Vi ska in till Kastilien igen.
Klingeliklang jag vill inte skriva mer om dagen nu.
Dagens kiss. Två kiss, en himmelsk i Kastilien om morgonen. Gnistrande och bärnstensfärgad, lättande och rofylld mot buske. Kiss två: I Comunidad de Madrid. Motvindskiss. Oklart var vinden kom ifrån. Hur jag än stod kom den mot mig. Givetvis blev det kiss på båda skorna när jag försökte parera. Fan Madrid!
Dagens djur: i Kastilien y León. Två om varandra vackert och himmelskt lekande härfåglar.
I Comunidad de Madrid: pass
Dagens siffror kommer senare.
Dagens siffror:
Odometer: 1036.1 km
Mx: 56.5 km/h
Astrids glädje: 5 timmar 30 minuter
Avg: 12.7 km/h
Distans: 70.33 km. Ca 28 km från den andra campingen…